Giovanni Bosco

En allmän översikt över Don Boscos liv med särskild hänsyn tagen till omständigheterna som ledde till kongregationens grundade.

Giovanni Bosco föddes den 16 augusti 1815 i Becchi, en liten by inte långt från Torino i Norra Italien. Han var det tredje barnet till enkla, fattiga italienska bönder. Knappt tva ar gammal förlorade han sin far och det blev moderns uppgift att ensam försörja sig och sina tre söner. Margareta Bosco var en stark och from kvinna som med sig djup religiositet starkt präglade den lille Giovannis utveckling. Giovannis önskan att bli präst präglade ganska tidigt hans göranden och latanden. Men fastän Giovanni var begåvad och visade sig vara väldigt intresserad av att läsa fanns det varken tid eller pengar till utbildning utan redan vid mycket unga ar fick han bidra till familjens uppehälle. Personlig bön och deltagandet i församlingens gudstjänster var naturliga behov för pojken och tydligen kraftkällan som hjälpte honom att övervinna besvikelser och motgangar utan att förlora sitt mal ur sikte.

I visioner, som han själv alltid kallade för drömmar, tycktes han få ledning på vägen mot det mal han senare skulle uppnå. Hans mammas uppfostran resulterade bland annat i en mycket utpräglad, naturlig Mariafromhet. Maria visade sig ofta i Giovannis "drömmar" och under hela sitt liv var Giovanni Bosco övertygad om Marias särskilda ledning och beskydd, en övertygelse som till stor del bidrog till hans senare framgångar.

Giovanni maste har varit en mycket glad och charmig pojke som hade lätt att fa kontakt med sina medmänniskor, unga och gamla. Byns barn och ungdomar hade inga svarigheter att acceptera honom som sin ledare. Den intelligente och sportige pojken försökte engagera dem i positiva fritidssysselsättningar och väcka deras intresse för religion och kyrka. Det berättas att han lärde sig olika konster av resande trollkonstnärer och cirkusartister som han sedan tränade tills han kunde bjuda byns befolkning pa föreställningar. Som "betalning" för sina uppträdanden lär han ha krävt gemensam bön och gudstjänstbesök. En präst i grannbyn, som hade upptäckt pojkens lysande intelligens och djupa fromhet, erbjöd Giovanni privatundervisning. Alltsa började han läsa hos prästen och förbereda sig för sin senare skolgang. Vid 16 ars alder kunde han äntligen börja skolan i Castelnuovo d'Asti, en liten stad nära Torino. Giovanni var mycket äldre än de andra pojkarna i klassen. De sag ner pa honom eftersom han kom fran landet och mycket enkla förhallanden. Men fastän skolaren i Castelnuovo d'Asti blev en besvärlig tid för Giovanni gav han inte upp. Vid sidan om skolan fick han arbeta för sitt uppehälle. Han tog arbete hos olika hantverksmästare som alltid tyckte om sin "lärling", eftersom han var intresserad , skicklig och arbetsam. För Giovanni skulle de kunskaper och färdigheter han pa detta sätt förvärvade senare visa sig vara till stor nytta.
Han fortsatte sina studier pa gymnasieskolan i Chieri, 12 kilometer utanför Torino, tog studenten med ett utmärkt slutbetyg och började läsa filosofi och teologi pa prästseminariet. Pa seminariet blev han snart uppskattad och omtyckt av saväl professorer som medstudenter pa grund av sitt skarpa intellekt, sin hjälpsamhet, sin glädje och naturliga fromhet. Under aren pa seminariet fattade Giovanni tyckte för ett helgon som han vid sidan om Moaria började anropa som sitt speciella skyddshelgon. Den helige Francois de Sales blev Giovannis förebild som teolog, präst och själavardare.

Innan Giovanni Bosco började sina studier var hans värld rätt sa liten och han visste inte mycket om de nya ideerna och politiska händelserna som skakade och förändrade det italienska samhället och manga människors liv. Giovanni hade under aren gjort manga erfarenheter när det gällde enkla människor livsvillkor och deras förväntningar pa livet. Nu, när hans horisont vidgades och hans blev medveten om tidens stora problem var det just dessa erfarenheter och insikter som väckte hans intresse för sociala fragor och fick honom att intressera sig för och sätta sig in i de olika filosofiska teorierna och politiska ideerna och systemen. Och han började fundera över kyrkans roll i samhället.

Vid Giovanni Boscos tid var Torino centrum för saväl Italiens politiska nyordning som för dess industrialisering. Han upplevde hur liberalismen, som stod för Italiens nyordning och enande upplöste de gamla strukturerna och spred filosofiska och sociala ideer som hade sitt ursprung i en trosfientlig och antikyrklig grundhallning. Kyrkan ansags vara framatskridandets fiende. Giovanni Boscos svar var inte ett reaktionärt fördömande av liberalismens teser och inte heller kampen mot det nya till varje pris utan han försökte visa religionens positiva krafter och kyrkans möjligheter att göra nagot mot missförhallandena som även de liberala politikerna kämpade mot. De mest inflytelserika politikerna i Italien var präglade av den moderna rationalismen och positivismen.
Karl Marx, samtida med Giovanni Bosco , och uppväxt i en borgerlig och traditionell judisk miljö, tog sig an arbetsklassens problem som teoretiker och föreslog i sina skrifter förändring genom revolution och kamp mot den bestaende ordningen. Religion och kyrka var enligt hans uppfattning de verkligt stora hindren pa väg mot ett klasslöst samhälle. Giovanni Bosco, uppväxt i en fattig bondefamilj, trodde däremot inte revolutionen vara den rätta vägen till en varaktig förändring. Som en handlingens man sökte han lösningen för de stora social problemen i en reformation där religion och kyrka var grunden och kraften för förnyelse och utveckling.
Den 5 juni 1841 blev Giovanni Bosco i Torino vigt till präst och kallades nu för Don Bosco. Redan under sina studiear och sedan under den första tiden som själavardare i storstaden sag Don Bosco frukterna som växte ur liberalismens, nationalismens och rationalismens praktiserade ideer. Han kom till övertygelsen att vuxna människor hade det väldigt svart att överge en gang antagna ideer och inlärda beteenden pa grund av en viss intellektuell orörlighet, självgodhet och personlig skuld, medan ungdomar var fortfarande flexibla, öppna för nya ideer och beredda att ändra sig och engagera sig för nagot de ansag vara riktigt och bra.
Alltsa lag nyckeln till förändring och förnyelse av samhället och dess strukturer i att uppfostra och leda ungdomarna pa rätt sätt. Därför Satsade Don Bosco i första hand pa ungdomen. Torino var da staden som drog människor till sig, staden i händelsernas centrum, staden som utvecklades till en stor industristad, en utveckling som lovade arbete och utbildning. Men många nyinflyttade upptäckte snart att deras liv och framtidsutsikter inte alls hade blivit bättre. Mest illa for ungdomarna. Utan utbildning och förbildenser utnyttjades de som billig, tillfällig arbetskraft. Utan familj var de helt utlämnade at en hård och fientlig omvärld, offer för politiska agitatorer och omoraliska affärsmän.

Don Bosco började ta sig an de mest utsatta och fattiga pojkarna. Han bjöd dem husrum och mat för dagen, försökte skaffa dem arbetsplatser hos lämpliga hantverksmästare som var beredda att utbilda dem och han upprättade de första lärlingskontrakten. Det blev allt fler pojkar som sökte sig till Don Bosco. Han var tvungen att hyra större lokaler och hämta sin mor, "Mamma Margareta", som hjälp. Han lyckades ocksa vinna med hjälpare bland stadens präster och lekmän. Pa söndagarna sag man denne "märklige" Don Bosco vandra ut ur staden med många pojkar, springa i kapp med dem eller spela fotboll. Många, inte minst hans medbröder, betraktade den unge prästen och hans förehavanden med stor misstänksamhet. Men det fanns ännu fler som beundrade honom och lät sig engageras av honom.
Don Bosco hade klart för sig att om hans insatser skulle vara meningsfulla i längden och hans pojkar fa en realistisk chans att klara sig sa maste de fa en solid utbildning. Han och hans medarbetare började undervisa pojkarna pa kvällarna i alla viktiga ämnen. Pojkarna fick teoretisk undervisning i respektive hantverk, hjälp att utveckla och förbättra sin arbetsteknik och de särskilt begavade förbereddes för sitt intagningsprov till gymnasieskolan - men framförallt fick pojkarna undervisning och fördjupning i troskunskap.
I en tid da nya politiska ideer förändrade människornas livsvillkor och nya livsaskadningar skapade oro och förvirring behövde ungdomarna en säker och trygg grund att sta och bygga pa.
Grunden var för Don Bosco den kristna tron och tryggheten fanns enligt honom i kyrkans gemenskap. Därför var mässan det centrala i Don Boscos arbete för och med ungdomarna och varje dags höjdpunkt. En viktig funktion i pojkarnas uppfostran och utveckling hade ocksa den regelbundna bikten. Don Boscos verk blev alltmera uppmärksammat och uppskattat även utanför Torino.
Det var ofta just de politikerna som var kända för sin kamp mot kyrkan och dess inflytande i samhället, till exempel ministrarna Ratazzi och Cavour, som var beredda att hjälpa Don Bosco och stödja hans verk. I honom sag de en präst som var beredd att ta sitt ansvar för svaga i samhället, som var orolig för ungdomarnas framtid precis som de. Don Bosco fragade inte efter livsaskadning eller politisk tillhörighet när det gällde att hjälpa ungdomarna.

Ar 1858 mötte Don Bosco paven Pius IX. Fran första ögonblicket fattade paven tyckte för denne enkle präst som var sa uppfylld av kärlek till kyrkan och sa engagerad i sitt apostolat bland ungdomarna. Ju längre paven kände Don Bosco desto mer uppskattade han honom för hans klokhets och lojalitets skull. Pa grund av Don Boscos goda förbindelser med flera inflytelserika politiker och hans vänskapliga förhallande till paven blev han senare ofta anlitat som medlare mellan statsmakten och Vatikanen.
För att strukturera sitt verk och ge det en framtid tänkte Don Bosco pa att grunda en religiös gemenskap där medarbetare, präster, lekmän och pojkarna skulle kunna vara medlemmar - nagon slags sekularinstitut. Men paven som var medveten om Don Boscos karisma och insag hans betydelse för kyrkan föreslog honom att grunda en orden och lovade honom allt sitt stöd. Don Bosco var inte särskild glad över denna utveckling, eftersom han var medveten om en institutions förlamande effekt pa en verksamhet av den typ han bedrev. Dessutom insag han vilka svarigheter det skulle bli att grunda en orden i en tid där de politiska makthavarna i sin kamp mot kyrkan upplöste det ena klostret efter det andra och tog manga sociala inrättningar ifran kyrkan.

Men pavens önskan var för Don Bosco liksom en befallning. Det Visade sig sedan att de politikerna som med alla medel försökte försvaga kyrkans makt och inflytande i samhället var just de som hjälpte Don Bosco att undanröja svarigheterna när det gällde att grunda hans orden.

Salesianer don Boscos - Kongregationens utveckling.

I Herrens ar 1859, den 18 december, kl. 21. 00 samlas i den helige Frans Sales oratorium i prästen Giovanni Boscos rum följande personer: Giovanni Bosco, prästen Vittorio Alsonatti, diakonen Angela Savio, subdiakonen Mikele Rua… Alla samlades i samma avsikt: de ville bevara och främja den anda av kärlek till nästan som behövs för att arbeta i orationerna bland de mest utsatta och utslagna ungdomarna...

Vid grundadet av en orden spelar grundarens avsikt, erfarenhet och organisationsförmaga en avgörande roll, men när vi läser om en ordens tillkomst kan vi känna Guds handlande som ofta överstiger var föreställningsförmaga. Don Bosco hade planerat allt pa bästa sätt, men att denna orden överhuvudtaget grundades och fick sa stor framgang är helt obegripligt för nagon som inte kan tro pa guds medverkan. Protokollet fran det konstituerande sammanträdet för "Det fromma salesianska sällskapet" (societas salesianorum - latin) berättar:

I Herrens ar 1859, den 18 december, kl. 21. 00 samlas i den helige Frans Sales oratorium i prästen Giovanni Boscos rum följande personer: Giovanni Bosco, prästen Vittorio Alsonatti, diakonen Angela Savio, subdiakonen Mikele Rua… Alla samlades i samma avsikt: de ville bevara och främja den anda av kärlek till nästan som behövs för att arbeta i orationerna bland de mest utsatta och utslagna ungdomarna, som i dessa oroliga och farliga tider frestas pa tusentals olika sätt och som är i fara att förlora sin tro pa Gud. Därför beslöt de församlade att grunda ett sällskap eller en förening för ömsesidig hjälp pa vägen mot frälsningen och med uppgiften att till Guds ära arbeta för de människornas frälsning som är i särskild behov av uppfostran och undervisning.

Det "Fromma Salesianska Sällskapet" som kongregationen kallades fran början eller "Salesianer Don Boscos" (SDB), som den kallas nu, godkändes av kyrkan 1869 och ordensregeln approberades 1874. Mycket av det Don Bosco ville när det gällde hans orden gick inte att genomföra. Hans orden hade blivit en institution med klara och fasta föreskrifter. I stället för att medlemmarna skulle ga med uppkavlade skjortärmar, som Don Bosco önskat sig, fick hans präster bära sekularprästens dräkt, men bröderna fick bära civila kläder.
När det gällde gemensamma tiderna för bön och gudstjänst hade Rom givit med sig. Det var inte sa mycket som krävdes pa det omradet och de föreskrivna gemensamma bönerna och andaktsövningarna var enkelt utformade sa att även pojkarna skulle kunna delta i dem. Arbetet bland ungdomarna, salesianernas ständiga närvaro bland dem och liv tillsammans med dem blev salesianerna speciella "bön".

Salesianerna skulle vara fria för sitt apostolat bland ungdomarna och ungdomarna skulle kunna leva tillsammans med salesianerna som i en familj. Till slut blev Don Bosco ända nagot av en revolutionär, eftersom varje ordensgrundade egentligen är en revolution inom kyrkan - kyrkans svar pa aktuella problem. Den nya orden växte förvanansvärt snabbt, först i Italien, men redan 1875 grundades fem hus i Frankrike, två i Spanien, ett i London och ett i Liege. Samma ar sändes tio salesianer till Argentina och bara 10 år senare fanns det ordensprovinser i Argentina, Chile, Ecuador, Uruguay och Brasilien.
Vid Don Boscos död 1888 fanns salesianer i 37 olika länder över hela världen och inom bara 14 ar hade hans orden blivit den tredje största manliga orden i kyrkan.

Don Bosco ägnade mycket tid intresse at alla som stödde hans verk med bön och gavor eller ocksa genom att i hans anda ta hand om fattiga och utsatta ungdomar. Han försökte knyta dem till sitt verk och grundade därför 1876 "Föreningen för de Salesianska Medarbetarna", som är salesianernas tredje orden. Manga inflytelserika personer som hade följt Don Boscos insatser för de fattiga pojkarna och blivit imponerade av hans stora framgangar försökte fa honom att börja nagot liknande för fattiga flickor. Don Bosco och salesianerna insag att denna önskan var berättigad. Kyrkoherde Domeniko Pestarino, som var salesiansk medarbetare, föreslog Don Bosco att ta kontakt med en ung kvinna i hans församling, Maria Mazzarello, som han pa det varmaste rekommenderade.

Don Bosco förstod att Maria var den rätta kvinnan för denna stora uppgift och tillsammans med henne grundade han en systerkongregation som fick namnet "Döttrar till Maria de kristnas hjälp" som för det mesta kallas för Don Bosco systrar. Denna orden är helt självständig men pa grund av den gemensamma grundaren, samma andlighet och malsättning tilhör denna orden den "Salesianska Familjen". Även denna kongregation växte väldigt snabbt redan under Don Boscos och Maria Mazzarellos tid och är i dag den näst största kvinnliga orden i kyrkan. Det far nog sägas att Don Bosco och hans orden började atervinna terräng bland framförallt det enkla folket som kyrkan hade förlorat i strid med olika politiska ideologier och system. Ordens inriktning och arbetssätt var uppenbarligen kyrkans rätta svar pa tidens politiska och sociala fragor och problem.

Kongregationens uppgift och mål

Ägna inte mer tid at kyrkan och kärleksgärningar än du kan göra utan att försumma dina plikter och aldrig pa bekostnad av dina närmaste. Alla skal finna din fromhet sympatisk: de fattiga och sjuka för att du hjälper dem, dina underlydande för att du försöker glädja dem, dina närmaste för att du är hänsynsfull, kärleksfull och vänlig mot dem...

Don Boscos och hans kongregations malsättning och vägar till malet. Enligt ordens regel är det salesianernas uppgift: att föra framförallt fattiga och behövande ungdomar till Kristus att särskilt främja apostoliska kallelser bland fattiga ungdomar att evangelisera folket att i detta apostolat använda sig av moderna kommunikationsmedel
att förkunna evangeliet för alla som inte ha uppfattat det glada budskapets betydelse för deras liv. Att Don Bosco valde den helige Frans av Sales till kongregationens skyddshelgon och namnspatron säger mycket om hans och salesianernas sätt att arbeta och om deras väg för att uppna kongregationens malsättning.

Det skulle i detta sammanhang leda för langt att presentera den helige Frans av Sales teologi och pastoral. Det var framförallt detta stora helgons godhet och vänlighet, hans talamod och humor som Don Bosco var imponerad av och som han försökte efterlikna. Och det var ocksa dessa egenskaper som han ville att hans salesianer skulle vinnlägga sig om. Nagra ord av den helige Frans av Sales förklarar bäst Don Boscos avsikt:

Din fromhet far inte falla andra till last. Försök anpassa dig i allt av kärläk till näastan om inte detta leder till synd.

Ägna inte mer tid at kyrkan och kärleksgärningar än du kan göra utan att försumma dina plikter och aldrig pa bekostnad av dina närmaste. Alla skal finna din fromhet sympatisk: de fattiga och sjuka för att du hjälper dem, dina underlydande för att du försöker glädja dem, dina närmaste för att du är hänsynsfull, kärleksfull och vänlig mot dem.

Det är viktigt att lära sig mildhet mot sig själv, sa att man inte förargar sig över sina ofullkomligheter - detta är bara högmod och egenkärlek. Ha i stället medlidande med ditt svaga jag och försök bättra dig pa ett förnuftigt sätt. Man fangar mer flugor med en gnutta honung än med en skal full av ättika. Sa langt den helige Frans av Sales.

Förnuft - Religion – Kärlek

 
Som vänner lever och arbetar salesianerna bland ungdomarna och försöker att inspirera och engagera dem. De stödjer ungdomarnas initiativ och uppmuntrar dem i kampen för det goda. De tröstar och hjälper dem som har misslyckats. Meningen är att pedagogen skall vara pa plats i krissituationer och ha det nödvändiga förtroendet för att kunna reagera och agera pa lämpligt sätt och om möjligt förekomma (prevenire) allvarliga misstag...

Tillfragad efter grundprincipen för hans uppfostran svarade Don Bosco:
FÖRNUFT - RELIGION - KÄRLEK. Att analysera en uppfostringssituasion, att söka förnuftiga och lämpliga lösningar som alltid bygger pa religionens grundval och att slutligen omsätta lösningarna i handling med kärlek och respekt för den berörda individen, det är Don Boscos pedagogiska handlingsprincip och hans arv till sina andliga söner - Salesianerna.

Frragar man sedan efter Don Boscos och salesianernas pedagogiska system far man ofta höra att de företräder ett slags preventivsystem, ett begrepp som hos manga pedagoger och psykologer väcker negativa föreställningar. Don Boscos pedagogik förväntar sig av salesianerna en grundläggande hallning av sympati och varmt intresse för ungdomarna som kan uttryckas pa följande sätt: kära ungdomar, hos er känner jag mig hemma. Att leva betyder för mig att fa vara bland er (= intresse). Som vänner lever och arbetar salesianerna bland ungdomarna och försöker att inspirera och engagera dem. De stödjer ungdomarnas initiativ och uppmuntrar dem i kampen för det goda. De tröstar och hjälper dem som har misslyckats. Meningen är att pedagogen skall vara pa plats i krissituationer och ha det nödvändiga förtroendet för att kunna reagera och agera pa lämpligt sätt och om möjligt förekomma (prevenire) allvarliga misstag. Det var överhuvugtaget Don Boscos intention att förekomma det onda genom att erbjuda de bättre alternativen och med fantasi och uppfinningsrikedom inspirera till det goda.

Langtrakighet förlamar människan och gör henne mera mottaglig för andras inflytande. Don Bosco grundade sa kallade oratorier (fritidsgardar) och erbjöd barn och ungdomar en positiv fritidssysselsättning.

Dalig utbildning ger daligt betalda och otillfredsställande arbeten. Don Bosco grundade yrkes - och lantbruksskolor som gav den bästa utbildningen. !

Arbetarklassen behöver ledare som av egen erfarenhet känner till dess problem och behov. Don Bosco utbildade arbetarpojkar pa gymnasieskolor och universiteter. Han stödde särskilt de som hade en präst eller ordenskallelse.

Massmediernas inflytande pa människornas livsaskadning och livsstil blir mer och mer uppenbart. Don Bosco arbeta som författare av tidskrifter, skolböcker och populärlitteratur. Han grundade ett eget förlag och öppnade ett tryckeri.

Utnytjade och diskriminerade människor i u-länderna har svart att tro pa den Gud som tillbes av deras förtryckare. Don Bosco försökte förbättra människornas livsvillkor. Genom att bryr sig om ungdomarna arbetade han dessutom för en bättre framtid och skapade goda förutsättningar för get glada budskapets spridning

Giovanni Bosco helgonförklarades 1934 och Maria Mazzarello 1951.

Vi salesianer försöker följa i Don Bosco spar och utveckla hans verk och föra det vidare. Vi försöker vara öppna för tidens tecken och behov och använder oss av alla lämpliga nya metoder och hjälpmedel för att fullfölja vart apostolat bland fattiga och behövande ungdomar och det enkla folket. Kongregationens framgangar visar att vi är pa rätt väg och vi hoppas att bli heliga som var stiftare sa länge vi vagar be som han:  

DA MIHI ANIMAS, DOMINE, CAETERA TOLLE som betyder
GE MIG SJÄLAR, HERRE, ALLT ANNAT TA.